Hic et nunc/ Här och nu

19 januari-09

Kväll igen!
Inte kan jag minnas att tiden gick så fort förr men det berodde antagligen på att man var mer sorglös och att livet lekte.Funderar på hur det kommer sig att man inte bejakar och respekterar de "gamlas" varande i samhället. Vi lyssnar inte till dem och tar inte till vara på deras kunskaper, livserfarenheter och i mångt deras spännande och kanske annorlunda livshistoria. Här finns livsöden långt vidare och större än vad vi kanske får uppleva. Jag brukar stanna på gatan och prata med den gamle mannen med hunden. Hans livshistoria är faschinerande. Kvinnan med trasiga strumper och skor har varit läkare och missionär. Inte har hon tjänat pengar men hennes berättelser  skär i mitt hjärta.Änkan som sitter ensam på äldreboendet efter att kommit tillbaka till baka till Sverige efter 45 år i Amerika. Vem bryr sig om henne nu? Är vårt samhälle sådant  att endast glorifieringen av ungdomligheten är det som gäller? Är det inte så att i den gamla ömkliga och skrynkliga kroppen, finns fortfarande samma "jag " kvar som i stort tänker, känner, älskar som i sin ungdoms knoppning men med annan livserfarenhet.
 
//Gunilla
 
Ung och gammal älskar varandra.
 
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s