Jag tröttar ut alla…

…med mitt tjat om Vättern men så är det, den sjön är mig kär. Till mig förmedlar den så mycket känslor. Lugn, harmoni, tjurighet, ilska ibland t o m vanvett. Minns en gång när det var polispådrag efter mig och Sverker. Vi hade korsat Vätterns oberäkneliga is från Jkp till Hva . Klockan blev nio innan vi frusna och trötta kravlade oss uppför sandbankarna  och därifrån fick lift med en hästskjuts hem. Likaså när vi sommartid var ute i läckande masonitbåtar. Tur att föräldrar inte visste allt. Nåväl Vättern gömmer många av mina minnen.

//Gunilla