Hic et nunc/ Här och nu

Så söta var de….

..där de stod alla 10 och tänkte passera den livligt trafikerade Storgatan. "Ajabaja", sa jag. Jag hade varit uppe hos en väninna och lämnat ett par långbyxor som jag sytt om åt henne. Då jag kom ut ur trappuppgången fick jag syn på den lilla familjen. Fick dem att ändra riktning och trippa in mot gården där det fanns buskar men också ett plank med låst dörr i så de hade ingen möjlighet att komma ner till stranden. Jag tog upp mobilen och ringde min väninnan , bad henne komma ner för att låsa upp. "Kommer om en minut", svarade hon. Vi öpnnade porten och fram smög den stolta mamman .. se nedan
 
 
Här smyger de små efter trygga mamman och…
passerar cykel-och gångvägen utmed Vätterns strand..
ner till vattenbrynet
och äntligen ut till friheten. Men…
..tro det eller ej, där kom den väntande och förmodligen fadern. Han följde dem och snattrade hela tiden..
 
Mamman och ungarna var riktigt ordentligt törstiga och verkade nöjda.
Andhanen lämnade inte honan och ungarna ur sikte.
Jag fortsatte min promenad utmed stranden med lätta steg och  med en varm känsla i själen. Nu hoppas jag bara att ingen skadar de små ungarna. Det är en stor och farlig värld de befinner sig i.
Annonser

5 svar

  1. Michèle

    Det är som en berättelse, det är en trevlig historia . Genom dina bilder följer vi resan till sjön . Merci de nous faire partager cette belle aventure . Bon week-end . Je t\’embrasse

    21 maj, 2010 kl. 15:04

  2. berit

    Nästan som en saga. Fina foton

    21 maj, 2010 kl. 15:33

  3. Millroll

    Vilken fantastisk solskenshistoria! Och vilken räddning du gjorde. Vilka gulliga ungar och vilka bilder! Härligt att bära med sig. Så länge sen jag var här, men det ska bli bättring. Har väl inte dig som kontakt heller, väl ?Ha en fin pingst! =)

    22 maj, 2010 kl. 11:04

  4. Skyttenman

    Hej o go´ kväll i denna afton mellan hägg och syrén. Jättefin bildserie som du fixat till med andfamiljen. Bara att hoppas att de små liven får tillfälle till en uppväxt.Här, i "min" hamn, har de allt för många fiender och blir tyvärr inte långlivade. Finns gott om mink, gäddor, måsar och kråkor som ser dem som små mumsbitar. Kollar dagligen för att se när den första kullen kommer…Ha det gott! Kram/SA

    22 maj, 2010 kl. 15:52

  5. Quinny

    Min Syster, vilken härllig historia och underbart söta bilder från det verkliga livet. Det är så underbart att få se något sådant här mitt på en ganska stor stads trafikerade gator. Naturen är förunderlig och det är så fint att vi människor kan hjälpa den lite. Jag sitter en stund vid datorn. Trött efter en lång dag, sittandes i husbilen, mycket sysslolös. Imorgon skall jag ta\’ med mig diverse handarbeten och en bok att läsa även min kamera. Idag uppstod ju en akut situation med Tawa och det var bara att fly… Det går bra med taket… bara det inte regnar är det snart färdigt och då blir allt som vanligt igen. Takbyte behövdes, det var inte bra sa läggarna när de tagit bort det översta… kan så vara…Nu skall jag faktiskt krypa till sängs… lägger mig att läsa en stund, men du skall tro det blir inte länge. Vi hörs min, kära Storasyster, imorgon är en annan dag.Ha det gott och en stor kram från din Lilla Ysta!

    24 maj, 2010 kl. 14:24

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s