Hic et nunc/ Här och nu

En dikt som berör mig…

Med många kulörta lyktor
jag gick mig i världen ut.
De slocknade – ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.
Jag stannade – högst förlägen,
– allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag gått på vägen,
som kommer från Ingenstans
och ringlar till Ingenstädes,
i många de långa år
förutan kulörta lyktor.
Det är ganska svårt – men det går.
Nils Ferlin 1944
Annonser

2 svar

  1. Älskar också Ferlin. En gång när jag var liten och tyvärr låg och sov kom han hem till oss. Min pappa hade en kusin som var konstnär som var vän med Ferlin och bodde i Klarakvarteren i Stockholm.

    7 mars, 2011 kl. 23:15

  2. Vacker dikt du lagt upp på din blogg, Storasyster. Nils Ferlins liv var inte en vacker saga i alla stycken. Därför en sådan vacker poesi. Jag har missat den och vet du vad jag hittade ett juvelskrin uppe på skydriven. Kunde inte kommentera, men smyckena var sanslöst snygga. Du är duktig men dina händer och din kreativitet. Du är värd en applåd!
    Nu skall jag hoppa i sängen. Jag är trött och vill lägga mig att läsa. Törstig är jag också efter Frederick gulasch! Puh, jag dricker så magen är stor som en bastrumma!!
    Vi hörs och måste ses, snart.
    Godnattkram från
    Lilla Ysta

    14 mars, 2011 kl. 20:55

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s