Hic et nunc/ Här och nu

Våra fyra årstider…

…och vår natur är ett under av liv som börjar om och om igen. Trots nedbrytning och bortgång börjar allt på nytt sin bana. Visst är det vår med allt vad det hör till, fågelsång, droppande tak och smältvatten som rinner utför rännstenen. Jag är inte den som vaknar upp och spritter i denna tid utan jag gick med en tyngd i hjärtat av saknad, saknad efter de mina och en tid då det begav sig. Jag tackar livet att jag får finnas lite till och njuta av färger, djur och kärleken till det oändliga. Kände ömhet på min dagliga promenad då jag såg blommor som förundrande tittar upp ur snön. Skatorna som bygger ny våning på höghuset. Min katt Rocky som ska ut på bus. Vad i luften ger oss-naturen detta uppvaknande. Några vårbilder ger jag till skänks för dem som vill njuta av det förunderliga. Kam till världen //Gunilla

Annonser

3 svar

  1. ÅÅÅÅÅÅ, så många underbara blommor som kommit upp från sitt mörka gömställe. Nu ljusnar det och de vill se ljuset. Liten sorgsen ton i din blogg, men jag känner detsamma. Jag går med huvudet sänkt och tittar på marken, men några små blommor har inte vågat sig upp här hemma, inte ens nära huskropparna. Vackra solnedgångar har vi haft flera kvällar i rad, men varit alldeles för lat för ge mig ut. Svåra fall, dina och mina…
    Vet vad jag gjorde idag? Jo, satte upp håret i en hövolm!! Det blev som förr!!
    Stor, varm kram till dig, Storasyster! Saknar dig.
    Lilla Ysta

    21 mars, 2011 kl. 21:53

  2. Fina bilder och en fin betraktelse. Just så sorgsen kan jag känna mig också, i just denna tid då allt spricker upp och ljuset kommer tillbaka, utan att egentligen ha en anledning till det, som kanske du har. Kontrasten mellan det som finns utanpå och inuti kan bli för stor ibland, bara…
    Ha det gott!
    Kram

    23 mars, 2011 kl. 21:22

  3. Hej Gunilla,
    vilka härliga vårbilder, här hemma finns inte mycket till blommor ännu, men det kommer…
    ibland kan jag känna mig nästan tvingad att bli på gott humör, tex när jag går i naturen en vacker vårdag och fåglarna sjunger och därför händer det ibland det motsatta.
    Ett annat exempel är när jag gjort sista arbetsdagen innan 4 v semester och undrar varför i H-e jag är deppig när jag går till bilen? Konstigt. Jag har slutat analysera och accepterar mina dippar. Som tur är dröjer det inte länge förrän det känns gött igen.
    Som Peter le Marc säger: det är så gott att må gott igen 🙂

    Må gott Gunilla

    hälsn Lena

    26 mars, 2011 kl. 19:29

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s