Hic et nunc/ Här och nu

Det stora ”lilla husets”tid…

…är förbi. Då jag flyttade in till stan´var det som granne till ”lilla huset”. Här bodde en äldre änkeman.Hans intresse var träd och växter. Jag berömde hans perfekta skötsel av trädgården och blev bjuden att plocka frukt från hans plommonträd. Så gick åren och mannen orkade inte med sitt hus utan sålde det. Huset sköttes aldrig mer som förr. Trädgården  blev vildvuxen och huset såg ledset ut. Tiden har gått ocn nu har en ny ägare köpt för att bygga nytt komplex. I går kom stora skopan föra att riva huset med alla sina minnen och det stod emot intill det sista. Jag har faktiskt suttit många stunder och åsett skådespelet. Yrkesmannen som skickligt manövererade skopan är värd beröm. dessutom sorterade han avfallet noggrannt.Det första han började med var, att dra upp plommonträdet och då gjorde det ont i mig. Detta gamla träd som burit så mycket frukt till mångas glädje och smakupplevelse. Det gjorde mig sorgsen. I går var det mulet och lätt duggregn och ganska vindstilla, vilket var bra för rivningsarbetet. Idag sken solen och vi har haft underbart väder. Vättern har gått upp,vilket bevisar vårens ankomst. Jag lägger nu några bilder på ”lilla husets” bortgång och börjar med plommonträdet.

Plommonträdet gråter stilla.

…och nu sista bilden när allt faller. För en kort tid kommer jag att ha  fri sikt  över min sjö. Vad som sedan händer får framtiden utvisa.

Annonser

4 svar

  1. Vilken saknad det kommer att bli, egentligen vill man att det gamla skall stanna kvar. Tyvärr går vi vidare och förändras med nya tider, influenser osv. Men i hjärtat läggs det till ännu en längtan efter de flydda tiderna. Jag kände inte den äldre herren som ägde huset, men väl en kvinna som hyrde lägehet hos honom. Hon och hennes son fick använda trädgården som sin egen och hade det mycket bra där, centralt i Jönköping.
    Ta’ vara på den vackra utsikten över ”vår” sjö så länge det varar, säkert blir det ett hyreskomplex som kommer att byggas…
    Kära, Storasyster, jag har också ett minne som inte är, som det var… Besökt Naturgymnasiet i Tenhult, tittade samtidigt ner till ”Berga”, Hushållsskolan, minns du?
    Visst sitter det gamla i hjärtat, en sådan sommar!!
    Stor nostalgisk kram till dig min, fina Storasyster och krama kisse, men han är väl ute på marsäventyr!?
    Lilla Ysta

    31 mars, 2011 kl. 19:03

  2. Kärast Syster, jag glömde kommentera de fina bilderna. Mycket skarpa, fina färger och på något sätt spännande. Att få se hur en dröm går i krasch.

    Kram igen
    Lilla Ysta

    31 mars, 2011 kl. 19:05

  3. Hejsan !
    Nej inget varar för evigt! Nu kommer det nya tider och nya hus med det . Kraven ändras och allt blir bara finare och mer modernt allt efter som tiden går.
    Plomonträdet som gav inte bara sin underbart goda frukt. Utan kanske även, vackra skira blommor om våren och en svalkande skugga under sommarens hetaste dagar. När höstens kalla vindar var på väg, lyste plommonträdet upp utanför huset och lät hela tomten kring huset lysas upp. Av sprakande vackra höstfärger. Ja men det är bara de som en gång kännde trädets magiska krafter. Som vet dess värde. De är bara de som med viss sorg i sitt minne, följer det tragiska slut. Som nu det underbara gamla trädet fick möta.
    hälsningar från Kristina som bara ville önska er en trevlig helg

    1 april, 2011 kl. 11:54

  4. Tack för att du tittade in hos mig!
    Så sorgsna bilder, tänk vad minnen det finns i det där huset. Och plommonträdet……man blir faktiskt nästan lite tårögd.
    Men inget ont utan att det har NÅT gott med sig. En finare utsikt kanske?

    1 april, 2011 kl. 16:49

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s