Hic et nunc/ Här och nu

Tystnaden har lägrat sig…

…över min tillvaro. Tornadon har dragit fram och efterlämnat en tomhet som om tiden stannat. Inga dörrar öppnas och stängs, ingen kickbike far fram genom rummen, inga skrattande kompisar och inga kassar med samlade tomburkar står i hallen. Kylskåpet är också tomt och nu behöver jag inte fylla på med litervis av mjölk, yoghurt och ”prickig korv”. Vad som är upp och ner i rummen vet jag inte riktigt ännu men vad spelar det för roll när jag ännu en gång i vårt så korta liv fått uppleva ett par veckor av barnaglädje och kärlek. Nu gör jag som Rocky säger:” Se på mig och gör som jag, varva ner, ta det lugnt och kanske sov en stund”.

Så dök de här raderna upp i mitt minne så jag tar en promenad utmed stranden och njuter.

Dust if you must but wouldn´t be better

To paint a picture, or write a letter.

Bake a cake, or plant a seed;

Ponder the difference between want and need?

 

Dust if you must but there´s not much time

With rivers to swim and mountains to climb;

Music to hear and books to read;

Friends to cherish and life to lead.

 

Dust if you must but the world´s out there

With the sun in your eyes and the wind in your hair;

A flutter of snow, a shower of rain.

This day will not come around again.

 

Dust if you must but bear in mind

Old age will come and it´s not kind

And when you go (and go you must)

You, yourself, will make more dust.

Annonser

2 svar

  1. Här är också tyst nu efter alla födelsedagsfester. Rätt skönt tycker jag och en halv chokladtårta har jag kvar. Frosten tog bladen på valnötsträdet och fjärilsbusken har nu gjort så många försök att komma tillbaka att den verkar stendöd nu men syrenerna är på vippen att slå ut och solen skiner. Du har ju också din kreativitet att vara glad för. Så många fina saker du har åstadkommit. Till helgen kommer värmen tillbaka sägs det så cher up. Kram

    5 maj, 2011 kl. 13:48

  2. God förmiddag, kära Gunilla! Oh, vilken tung blogg du valt att lägga in. Den andas pessimism och sorg. Det finns glädje i nuet också, det har jag lärt mig på några få, korta veckor. Bakom många fasader finns det också liv och rörelse, en kärlek och en viss tillhörighet. Den ta’r jag emot. Jag har misst 4 som jag älskade, men har 3 kvar. En, som är min och 2 som jag har till låns, för de tillhör inte mig. Men de älskar mig och jag dem. Vi syns inte varje dag, inte heller varje vecka, men genom banden, som ännu är oklippta känner jag att fortfarande spelar jag en stor roll i deras liv.
    Hoppas din ensamhet och sorg ger med sig, kanske sakta, men säkert. Ni ses ju igen i Augusti och då blir lyckan fullständig igen.
    Livet har många ansikten, vem vet vad som händer i framtiden. Trots att livet är kort, andas du, lever du, det skall man ta’ vara på.
    Solen skiner, kanske bits strålarna just nu, men sommaren är en härlig tid.
    Vi hörs och sköt väl om dig.
    Kram
    Birgitta

    7 maj, 2011 kl. 11:12

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s