Hic et nunc/ Här och nu

Varför firar vi trettondedagsafton/Trettondedagen?

Epifania, som står för för ”Synligblivande uppenbarelse”, eller Trettondedag jul, är en kristen högtid
som firas den 6 januari, tretton dagar efter julafton. Det är den sista stora helgdagen i det kyrkliga julfirandet. Epifania är känd tidigast hos de basilidianska gnostikerna omkring år 150.

Enligt svenska kyrkan var det efter en lång vandring som de tre vise männen fann stallet med Jesusbarnet i krubban. Det skedde på trettondagen.

En mindre kristen grupp i östra Europa började på 200-talet fira Epifania, uppenbarelsedagen. Man firade att Jesus genom dopet blivit Guds son.
Det var på 300-talet efter kristus som den västliga kristenheten började fira Jesus födelsedag den 25 december.
I den ortodoxa kyrkan är trettonhelgen julfirandets höjdpunkt. Där firas Jesu dop denna helg.
Enligt spansk tradition kallas trettondagen El dia de los Reyes magos, de tre vise männens dag.

I de flesta kristna länder anses denna dag avsluta julen, till skillnad från i Norden, där julen allmänt anses avslutad med tjugondedag jul.

På vissa håll i Sverige kom stjärngossarna eller Staffanssångarna redan på annandag jul. På andra håll dök de upp på Trettonhelgen, med början på Trettondagsafton. I städerna tiggde på detta sätt djäknarna ihop till sin försörjning under jullovet Stjärngossetågen kan ses som en form av folklig teater.I flera högtider finns rituellt ironiska och lekfulla inslag, så även i Trettondagen.

Berättelsen gestaltar de tre vise männen som ledda av Betlehems stjärna färdades till Jesusbarnets krubba. Enligt berättelsen frambar de guld, rökelse och myrra som gåvor. I folkliga traditioner namngavs de tre vise männen som Kaspar, Melchior och Baltasar och sades representera Europa, Afrika och Asien.

De tre vise männen var centralgestalter, iförda sockertoppsformade strutar och vita skjortor. En nedsotad och ruskig Herodes med sina knektar, liksom en julbock som stångades och gjorde våldsamma utfall om han var missnöjd med belöningen, fanns med i tågen.
Ibland sågs det som hedersamt att få stjärngossebesök och , ibland ansågs besöket som direkt anstötligt. Men besök av stjärngossar var så etablerat att utan ”så var det ingen jul”.

Stjärn

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s