Välkommen-Bienvenue-Welcome
..ibland finns de och behövs, om än överflödiga. För det mesta stannar de i mitt inre som bilder och känslor. Tankar, Minnen bakåt, Nyfikenheten framåt. Det överflödiga ordsvallet kan kännas som ett splittrande av vissa känslor.
En regnig och disig dag, när fukt och dimma låg tung, vandrade jag genom ett landskap av konstverk. Ord behövdes Inte. Naturen och installationerna talade för sig själva.
Gråtande Flicka
…har vi, just nu, runtomkring oss. Syrén och kastanj sprider sin doft och blommor av många de sorter tjusar våra sinnen. Fåglarna har fullt upp att ta hand om sina små. En liten familj. mor med barn, träffade jag på, under min cykeltur i fredags, men var fadern fanns förtäljer inte historien.
Vågar vi ge oss ut…
Här gäller att vakta…
Ut i det stora blå…
Hopp, här blev grönt….
Jag sticker och syrran dök….
Bäst, jag med…
…skrev Ivar Lo-Johansson och jag använder samma ord med nedanstående foto. Denna underbara dag och kväll vår natur gav oss. Cykel och kamera har varit mina vänner idag. I princip hela eftermiddagen och kvällen har jag bara hängett mig åt all skönhet naturen ger och tack för att få ha mina sinnen att kunna njuta allt detta med.
…var spännande, både för deltagare och anhöriga. Allt blev över förväntan. Barn och ungdomar presterade högt resultat. Visst pirrade det lite i magen på Louise som deltog i förtruppen men efteråt var alla nöjda. Inte lätt att fotografera i alla dessa rörelser men men med lite hjälp så blev detta resultatet.
Här Louise, nöjd med resultatet…..
Ikväll faller regnet tungt och mörkret smyger sig in. Egentligen borde kanske även sinnet kännas likadant men trots mörker och ensamhet känner jag ett behagligt lugn och en varm känsla med mina tankar bakåt och även framåt i tiden. Min kärlek fyller 14 på fredag…Minns så väl min egen årsdag.
…gick cykelturen idag. Lite kämpigt på ditvägen men hem hjälpte vinden och ”nedförlutet” till. En underbart solig och fin dag men kanske lite kall. I alla trädgårdar blommade det och folk pysslade på sina tomter. Vättern låg lugn och endast enstaka krusningar syntes. Däremot hade båtarna som kryssade på Vättern vind i seglen.
Med dessa bilder avslutar jag min söndag och drar mig tillbaka för att se på partiledardebatten.
…är en vacker park i Huskvarna.Lite kyligt var vädret men jag klädde mig rätt, tog cykel, kamera och for iväg. Nämligen har där planterats många nya vackra små träd som nog kommer växa till sig . Tog en del bilder och satte mig på en bänk och filosoferade över hur mycket fint som finns runt oss, Det är egentligen inte mångfalden utan det lilla som kan gro spira och leva. De uthålliga maskrosorna utmed stadsgatorna lyser stolta och gula. Det är en fager månad vi går in i nu. Syrenernas tid och Gullregnets månad.
..men de här juvelerna är dyrbarare och en lycklig vecka fick jag tillsammans med dem . Nog försökte jag att fotografera dem men det var inte lätt eftersom det var med mitt objektiv som jag inte är van vid ännu. Dessutom ville jag inte trötta barnen med mitt fotograferande. Bilderna får tala för sig själva med fel och brister men med fyra lyckliga barn som modeller. Minstingen Tito ville inte titta på mig då han kom och när de åkte var han förtvivlad för, att jag inte följde med. Så fort lär de små att anpassa sig och skapa relationer. För övrigt var gemenskapen med kusinerna varm, glädjande och viktig för alla. Nu ser vi fram emot sommaren och att få träffas igen.
Bonnie
Tito
Sasha
Erik
…fick jag tillräckligt i går. Tidigt på morgonen cyklade jag till Sofiagårdens församlingshem för att besöka deras loppmarknad och auktion. Lite småsaker köpte jag och tog dessutom en kopp gott kaffe. Utmed Vätterstranden hemåt för att packa in mina nyförvärv och för att hämta mina kamera. Jag monterade på mitt lilla objektiv, som jag ännu inte lärt mig hantera. Ut i skogen under ett par timmar. Naturen var tyst och stilla, solen sken och luften var varm. Blåsippor fanns det gott om, Tussilago fanns enstaka ….och EN Vitsippa såg jag. Dessa foto är de första jag tagit i år på naturens vilda blommor.
…har vi haft idag. En underbart solig och varm dag som väckt upp aktiviteter vid Vätterstranden. Barn som skrattande springer omkring med bara armar och bara ben. Blåsippan ute i backarna står……osv. Ja, Blåsippan har kommit, marken är täckt med Scilla och de övriga vårblommor har nu kommit upp. Jag har tagit min vanliga cykelrunda och dessutom, nu på kvällen, promenerat ett par kilometer. Med kameran har jag inte varit flitig men ett par blomsterfoton kan jag bjuda på.
…slå klorna i mig en så underbar dag och kväll som vi har, men..jag tror mig förstå…
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ibland kan det vara svårt att ta på sig den nya manteln som ljuset och våren förväntar sig och lämna det mörka och frostiga åt sin oönskan. Tog några foto igår med mitt gråfilter vilket jag tyckte gav en behaglig färgton. Mitt nya objektiv har jag inte använt ännu. Det är mer för porträtt och väntar på en bra modell. Här kommer några vårbilder från min hemort.
Vatten och sten , även varm jord ligger mig varmt om hjärtat. Saknar en jordhög som jag kan få gräva , vända och plantera i. Se hur knopparna sticker upp ur myllan. I trappfönstret har jag ett antal sticklingar av Irländsk pil som jag ska försöka få att överleva och kanske rota sig i vårt lilla område.
